Illustration: Keya Tengmark
Ur ingenting kommer ingenting, ex nihilo nihil fit, en gammal sanning, men ingenting är ändå någonting, ett begrepp (se Någonting om ingenting). Och det finns en verklighet som inte är verklig, den virtuella, byggd på symboler, t.ex. nollor och ettor, ergo kommer den ur den verkliga.
Det finns också en modernism som inte är någon modernism, postmodernismen. I tiden kommer postmodernismen efter modernismen, därav beteckningen. Innebörden är att det som tidigare, under den moderna eran, ansågs som fakta relativiseras, fragmenteras. Din uppfattning om saker och ting och hur de förhåller sig till varandra, alltså verkligheten, är lika god som någon annans, du kan plocka ihop den lite hur du vill. Och det är i stort sett fritt fram att påstå vad som helst, det avgörande för framgång är om en majoritet – eller tillräckligt många – håller med t.ex. genom något röstningsförfarande eller gillanden på Facebook.
Ett under 2016 nytillkommet ord, en neologism, är post-truth, som i analogi med postmodernismens tidsstatus skulle kunna översättas med ”efter sanningen” och ha samma (till fakta/sanning) relativa innebörd. Alltså postmodernism.
Varför inte ”sanning” ex post? Ex post är liksom post latin och en term använd företrädesvis i ekonomiska modeller ”where there is uncertainty that is resolved during the course of events, the ex post values (e.g. of expected gain) are those that are calculated after the uncertainty has been resolved.” [källa Wikipedia]. Om dessa ”values” är sanningsvärden (dvs. sant och falskt) skulle alltså något som före händelsen ansågs osäkert eller rentav falskt, efter händelsen t.ex. ett politiskt val, kunna bli sant. Sanningen ex post blir politisk legitimerad – i någon skruvad mening ”demokratisk”. Fakta ex ante sparkar inte längre.
Det finns också sådant som inte är vad det påstås vara liksom sådant som påstås inte finnas men ändå gör det. I en intervju i DN med den avgående amerikanska ambassadören i Sverige uttryckte den senare oro för utvecklingen efter Donald Trumps tillträde som president. Men hon nämnde diplomatiskt aldrig hans namn. DN-jounalisten hänvisade till ”elefanten i rummet”. En elefant är ju något högst verkligt, rent fysiskt fyller den ett rum med sin enorma kropp, sina fladdrande öron och sin spelande snabel. Men Elefanten i rummet är snarare motsatsen, en negation, ett förnekat vara. Elefanten i rummet är en metafor, ett bildligt uttryck för något som är påtagligt för alla människor i en grupp, men som man undviker att prata om [källa Wikipedia]. Varför inte utsträcka metaforen till det som dominerar rummet, som tar stor plats, om det nu är en person, en anda eller atmosfär, det som kanske inte borde vara där? Elefanten är också symbolen för det amerikanska republikanska partiet. Ingen tvekan då om vem som är ”elefanten i Vita huset”.
Dessa tankar kommer till mig, inte (bara) p.g.a den senaste tidens TV-förmedlade omtumlande händelser i tal och bild, utan främst för att jag just lyssnat på morgonens (170112) önskemusikprogram. Där spelades ett arton minuter långt avsnitt ur Philip Glass´ opera om den unge Mahatma Gandhis tid i Sydafrika Satyagraha – sanningens väg. Programledaren hade vissa svårigheter (men klarade det bra) att förklara arten av denna musik – korta sekvenser av toner som upprepas utan variation (tänker mig Steve Reich och Terry Riley, två representanter för en minimalistisk musik som vanligen ger mig en känsla av klaustrofobi). I Glass´ musik varierades de minimala sekvenserna genom succesiva tillägg, en ny ton, en ny röst, den kunde liknas med ett mediterande tillstånd, förklarade programledaren. Den var icke-handling som handling, Operamusiken blev därmed kongenial med sitt ämne: icke-våld som civilt motstånd.
Glass´ musik efterföljdes direkt av en visa utifrån Dan Anderssons dikt Omkring tiggarn från Luossa, önskad av en kvinnlig, bräcklig röst, som liksom bad om ursäkt för sig, kanske en migrant. Visan gav henne tröst, en existens, ville hon nog säga. ”Det finns något bortom bergen, bortom blommorna och ..”
Varför inte översätta post med just ”bortom”? ”Bortom modernismen”, ”bortom sanningen”, ”bortom livet”. Ett sådant tilltag har givetvis både negativa och positiva annotationer. ”Bortom livet” kan bli ”död” rätt och slätt men även något ljusare ”närmare Gud ...”, ”bortom sanningen” kan bli lögn men även motsatsen, en förborgad, djupare sanning. Vad finns ”bortom 2016”?
- Oxford Dictionaries har utsett “post-truth” till 2016 års ord. Där definierass “post-truth” som “relating to or denoting circumstances in which objective facts are less influential in shaping public opinion than appeals to emotion and personal belief.”
- Operan Satyagraha kommer att ges på Folkoperan i Stockholm samt Stora Teatern i Göteborg under våren.
- Dikten som börjar Omkring tiggarn från Luossa finns i diktsamlingen Svarta Ballader.