Händelserna, kriget, i Ukraina, har lett till många frågor och spekulationer om den Ryska Federationens president Vladimir Putins egentliga motiv för att starta det. Det tycks inte finnas någon rimlig logik i att förstöra ett broderland fysiskt och politiskt för lång tid framöver. Möjligheterna till framtida försoning minskar med varje ytterligare missil. Enbart en förtryckande, alltomfattande och djupgående repression återstår om Putin lyckas få Ukraina på knä. Ett möjligt motiv framförs i New York Times 2022-03-22 av professorn i Rysk historia vid New York University, Dr Jane Burbank, nämligen en återupplivad tankefigur om ett euroasiatiskt imperium.
Denna tankefigur uppstod efter kollapsen av det tsarryska imperiet 1917. Upphovsmannen var en känd lingvist av den s.k Pragskolan, (furst) Nicolai Trubetzkoy. Efter att ha tvingats till emigration av bolsjevikerna, kallades han till en professur i Wien, där han – förutom berömliga insatser inom lingvistiken – gick utanför sitt eget gebit och skrev historisk-kulturella essäer, bland annat en med titeln ”Arvet efter Genghis Khan” .
För ca 20 år sedan skrev jag en uppsats om just denna essä. I den pläderar Trubetzkoy för en ursprunglig euroasiatisk tankelinje i spåren av den mongoliske härföraren Genghis Khan, mer känd av oss som Djinghis Khan, som enligt ett känt Lundaspex gav sig ”ut att härja, slåss och svärja”, och som på 1200-talet tack vare sina härjningar lade under sig större delen av Asien och Östeuropa inklusive det s.k. Kievriket (Rus-Kiev). Trubetzko har, i motsats till Lundaspexarna, bara lovord för khanen som strateg, ledare och organisatör. Hans imperium förföll sedan under hans efterträdare vilket främjade framväxten av det moskovitiska riket (Ryssland) under 1500-talet.
Även det riket får godkänt av Trubetzkoy, men det förstördes, enligt honom, i sin tur, på 1700-talet, av Peter den store (Karl XII:s besegrare vid Poltava) som insåg att Ryssland för sitt fortbestånd och framgång måste ta till sig europeisk teknik och kultur. Bland annat införde han nya administrativa institutioner av svensk modell samt flyttade rikets centrum från Moskva till det av honom grundade St. Petersburg. Denna ”modernisering” får Trubetzkoys ohöljda förakt. Sedan förstördes Ryssland ytterligare av bolsjevikerna, som undertryckte alla euroasiatiska tankebanor och, inte minst, eliminerade den ortodoxa kyrkan. Kommunismen var bara ”more of the same”, menar Trubetzkoy.
Enligt Dr. Burbank överlevde dock den euoasiatiska tanken ”underjordiskt” och kom i dagen via en geograf vid namn Lem Gumilyov. Den polerades sedan upp av den ”själv-stylade” filosofen Alexander Dugin, som, bland mycken annan tankemöda, förband den med den ortodoxa teologin och imperietankar. Enligt Dr Burbank har dessa båda starkt påverkat Putins självbild och världsuppfattning.
Ukraina har länge varit en nagel i ögat och ett korrektiv för denna återupplivade ryska självbild. Total militär och politisk kontroll av hela den norra Svartahavskusten är ett absolut imperativ för de ryska geopolitiska ambitionerna. Målet är, rakt av, ett nytt imperium, konstaterar Dr Burbank sin artikel i New York Times. Och linjen kommer inte att dras vid Ukraina.
Jag kan inte bedöma hur trolig denna förklaring är, men finner den åtminstone tänkvärd. Huruvida ett hedrande av ”arvet” avspeglar Putins mentala status är likaledes omöjligt att bedöma, men om det skulle vara så, har det hisnande konsekvenser.
Min uppsats ”Arvet efter Genghis Khan”, som skrevs ur ett rent historiskt perspektiv år 2002, kan laddas ner här eller från Redaktionellt på Startsidan.
Ingressbilden (från Wikimedia Commons) visar Mongols at the walls of Vladimir, målad av den ryske konstnären Vassily Maximov (1844-1911)