Nu lägger sig åsiktsmycelet som en våt filt över akademin, ni vet vilken. Inte för att jag har något till övers för myglet där, men i någon vrå av minnet dyker bilden av en essäbok från 90-talet upp. En bok som jag uppskattade mycket för dess litterära kvalitet och förknippar med akademin. Deprimerad – som alla andra – går jag till bokhyllan. Där hittar jag den så småningom. Stilen och lyckan, essäer om litteratur är titeln, utgiven av Bonniers Förlag 1992. Författare: Horace Engdahl. Läs den! Den återger mig tron på en litteraturens vår.
